Hundar i allmänhet och Leonberger i synnerhet

Jaha ja!

2008-06-04T04:51:00.000-07:00

Det är väl bara att krypa till korset och erkänna att veterinären hade rätt! Var och röntage Ice för att se om det fanns en liten valp där inne eller inte. Att det inte var en hel kull har jag förstått sedan några veckor tillbaka eftersom jag inte kunde känna fosterrörelser och att hon hon inte var så jätte tjock. Men i magen var det tomt och öde!
Men hon har fortfarande mjölk i juvren och en spänd tjock mage. Men veterinären trodde att den spända magen kan bero på att juvren är fyllda. Hon är inte "fläskigt" tjock och behöver inte gå på hårdbantning som tur är. Det beor väl på att jag inte har gett henne så mycket mat, eftersom jag inte varit säker på om hon var dräktigt eller inte.

Ja, ja det är bara att ta nya tag. Hon kommer att löpa igen om några månader i augusti, september. Men nu kommer jag nog att ta ett blodprov innan för att veta när hon har ägglossning mera exakt för att pricka in rätt dag!

Ice har förövrigt belönats med en Oscar för sin roll som dräktig tik!!

Nu är det bara att vänta och vänta....

2008-05-26T10:00:00.000-07:00

Ice blev tjock nästan över en dag. Helt plötlsligt efter ca 8 veckor så har hon lagt på sig jätte mycket! Hon är spänd och rund om magen och juvren börjar svullna. Hon är tjock ganska långt fram, vid revbenen ungefär. Så nu är det bara och vänta och vänta hoppas på det bästa!! På torsdag är det meningen att det ska komma smått....

Ice och Akilles update

2008-05-07T13:25:00.000-07:00

Pratade med en veterinär på ett större djursjukhus för ett par dagar sedan angående Ice, funderade på om jag skulle ta ett ultraljud hos dem för att få veta säkert om Ice är dräktig eller inte.
Hon bekräftade för mig att den flytning Ice hade är ett säkert tecken på att hon är dräktig. Hundar kan tydligen inte ha flytningar som vi människor. Har de en flytning så beror det på att de har en vaginit eller något och då är den gulaktig. Den jag har sett på Ice var alldeles klar och därmed den typiska "dräktighets flytningen"
Så även om det inte är många valpar så är det i alla fall några där inne!

Akilles var på utställning i helgen som var!
Det var en inofficiell utställning i Strängnäs. Den var mera tänkt som en miljöträning för honom än något annat vilket jag också nämnde för domaren.
Men det gick faktiskt bättre än jag trodde. Domaren fick gå fram och kolla igenom honom grundligt, klämma och känna och till och med titta på tänderna. Däremot ville han inte stå fint framför tältet, han förstod inte varför han skulle stå där blick stilla och låta en massa människor titta på honom! Nä, han var fullt upptagen med att hålla koll på alla människor som satt utmed ringkanten. Som svar på mitt dragandes i honom och försök att få honom att se snygg ut, ville han hellre bara lägga sig ner och spela osynlig. Domaren tyckte att jag skulle vara försiktigt med honom och inte hålla på för mycket med honom och bara se det som träning, så jag gav upp tillslut. Men han fick en väldigt bra bedömmningn, snygg är han ju!

Ice är nog dräktig!

2008-05-04T02:17:00.000-07:00

Jag har beslutat mig för gå efter min egen instinkt istället och den säger mig att Ice är dräktig!

Alla tecken visar på att hon är det:
Vulva svullnad - check!
Illamående vid 3 veckor -check!
Svullna rosa/röda spenor -check!
Illamående vid 5 veckor -check! (är det just nu. Äter inget och har kräkts!)
Flytning vid ca 5 veckor -check! (Ska vara det enda säkra teckenet på att tiken är dräktig)
Plus att hon i dagarna tappade sin "midja".

Ja, vad ska man tro, annat än att hon faktiskt är dräktig??

Jag var tillbaka hos veterinären igen för att göra ett nytt ultraljud. Men det gick inte så bra. Ice ville inte ligga still och framför allt inte ligga på rygg. Vilket resulterade i en mycket suddig bild!

Eftersom detta är en mindre praktik som inte gör så många ultraljud i ett sådant tidigt skede, har inte veterinären samma vana som en veterinär på ett större sjukhus och vet kanske inte riktigt vad hon ska leta efter. Jag tyckte nämnligen att jag såg ett par runda mörka cirklar med något vitt i högt upp i en av bilderna och påpekade detta för veterinären och frågade om det inte var fosterblåser.

Nej! det är nog bara bajs och sådant, svarade hon. Vi ska hitta som små skelett, svarar hon då.

Men när jag gick hem och tittade på bilder på ultraljud på nätet, tycker jag att de var mycket lika den bild jag såg och skelett bildar inte fostren förrän vid ca 6 veckor!

Så idags läget står jag fast vid att Ice är dräktig! Jag kan ju faktiskt jämföra med den gången hon var skendräktig och då var jag faktiskt inte lika säker som jag är nu och hon hade framför allt ingen flytning!

Ja, egenligen kanske man inte ska göra ultraljud för de garanterar faktiskt inte någonting. Även om man ser fosterblåsor vid 3-5 veckor kan hon abortera fostren ända fram till 6 veckor. Det är ju inte förrän förlossningen är över och har gått bra och de ligger där på fällen, diande framför tiken man kan andas ut! Då har valparna överlevt både tiden i magen och förlossningen och sedan ligger ansvaret på mig att se till att de klarar resten också! Så andas ut, kanske inte i alla fall!!

Total förvirrning...

2008-04-23T13:20:00.000-07:00

Just nu råder total förvirrning!
Jag har de senaste dagarna varit nästan säker på att Ice är dräktig. Den bestående vulvasvullnaden, hennes enorma aptit och en ökad kelighet. Att hon dessutom var illamående och kräktes på dygn 25 gjorde mig ännu mer övertygad.
Idag var det då dags för ett ultraljud för att bekräfta dräktigheten. Men veterinären kunde inte hitta några fosterblåsor! En förklaring kan vara att det fortfarande är tidigt och att blåsorna sitter så pass högt upp och därför inte syns på ultraljudet. Veterinären tyckte därför att jag ska komma tillbaka om en vecka och göra om ultraljudet och hoppas att vi får syn på små bebisar då.

Än så länge har jag inte gett upp hoppet om valpar, men det hade känts så mycket bättre om vi sett fosterblåsor idag!! Nu måste jag gå i förvirrning och väntan ytterligare en vecka.
Jag tycker synd om Ice om hon inte är dräktig! Vad ska hon göra med sin aptit! Det är inte lätt att banta när man är så himla hungrig hela tiden....

Grodor

2008-04-14T11:58:00.001-07:00

Akilles har funnit en ny passion i livet, GRODOR!
Han tycker att de små hoppande djuren är faschinerande. Promenaderna numera går ut på att spana efter de små liven. Han skuttar glatt fram till allt som ser ut att kunna vara en groda, bruna löv, en lerklumt eller stenar. Hans glädje är stor när han råkar hitta den äkta varan. Då ställer han sig med ett framben på var sida om grodan och huvudet böjt och väntar på att grodan ska hoppa. Väntar och väntar....men den lilla livrädda grodan ligger kvar platt till marken och hoppas att det flämtande odjuret över hans huvud snart ska avlägsna sig. Men Akilles tröttnar inte så lätt. Han väntar så gärna. Men tillsist blir han lite otålig och puttar med nosen försiktigt på grodans rygg, som för att hjälpa honom att ta hoppet. När det inte hjälper puttar han lite till, och en gång till. Sedan ställer han sig igen och väntar på det otroligt roliga hoppet. Och se, då hoppar grodan lite framåt. Akilles blir överlycklig och puttar en gång till, grodan tar ett litet hopp till, Akilles puttar, grodan hoppar. Detta pågår tills matte tycker att det är dags att lämna den lilla grodan ifred. Akilles går motvilligt därifrån, redan på jakt efter nästa lilla fantastiska groda.

Trots sin storlek så kröker han inte så mycket som ett hårstrå på den mycket mindre varelsen. Han använder sig bara av sin nos mycket försiktigt. Jag var lite orolig först att han skulle ta till tassarna när otåligheten blev för stor och det skulle nog inte sluta lika lyckligt. Men det är som han förstår detta och därför är så försiktig i sina möten med sin nya kärlek.

Inget är som väntans tider...

2008-04-11T11:38:00.000-07:00

Jag tittar och tittar på lilla Ice. Är hon inte ovanligt trött?? Är hon inte ovanligt hungrig??
Allt för att få svar på den stora frågan huruvida hon är dräktig eller inte!
De tre första veckorna är absolut tråkigast och det är inte förrän efter ca 5 veckor som magen börjar växa och är kramgo och härlig att klappa på.
Det finns dock ett enda tidigt tecken på dräktighet som man kan se redan från början. Nämnligen att vulvan behåller en viss svullnad och är mjukare.
Både Ice och dottern tittar på mig med avsmak i blicken, när jag undersöker den stackars hundens privata delar. "Kolla, visst är den svullen fortfarande? Och kolla hur mjuk den är?" Säger jag uppfodrande till dottern. Hon bara tittar på mig och utbrister. "Jag tänker inte titta där! Vad äckligt!"

Ja, ja, jag får väl hålla mig till tåls någon vecka till för att veta säkert. Man kan göra ultraljud efter ca 24 dagar.
Näsa vecka kommer jag leta tecken på att Ice mår illa. Det är en av de få gångerna jag kommer att bli glad över att hitta en spya på golvet!

Nu har vi parat Ice igen!

2008-04-06T09:55:00.000-07:00

Efter flera dagar av ett evigt tittande på vulvan på stackars Ice så hittade jag änligen lite blod! Jag tror att hon blev lika glad som jag. Hon har uppenbarligen börjat tröttna på att ha mig hängandes i baken för jämnan, för så fort hon hör mig ropa på henne hållandes en bit papper i handen vet hon vad som är på gång och försöker smita undan. Hon tycker verkligen inte att jag har något där att göra!
På det 11 dygnet, den 27 mars, åkte vi till Bollnäs och den väntande hanen Eddie, Bölölejonets First Edition.
Han tog emot henne med glädje och visade sin fina inhängnade baksida där de kunde hålla till. Där låg det fullt med tuggade märgben och dofterna från främmande hundar låg och pyrde i varenda hörn. Ice var därför tvungen att lukta och kissa överallt innan hon kunde koncentrera sig på Eddie och den väntande parningen. Efter en stunds kissande och lite uppvaktning välkomnade Ice Eddies parningsförsök.
Eddies matte tyckte att vi kunde gå in och ta en kopp kaffe medans hundarna bekantade sig med varandra, men det tog inte så lång tid innan Eddie lyckades "pricka rätt" och hängningen var ett faktum.
Eftersom Eddie bor 28 mil från oss så fick Ice lov att "sova över" hos Eddie. Men tungt hjärta lämnade vi våran lilla Ican och begav oss hem till Tumba. Det sista vi såg var en svart nos i dörrspringan på dörren till altanen.
När jag ringer dagen efter på fredagen för att höra hur det går för kärleksparet, får jag veta att uppvaktningen pågår för fullt. Dessvärre såg inte matte någon hängning den dagen. Förmodligen passade de på när de var ensamma och ingen såg. Matte nämnde nämnligen innan att Eddie brukar vilja klara av parningarna utan publik...
På lördagen var intresset betydligt svalare hos dem bädde två. Eddie tyckte väl att jobbet redan var klart. Jag bestämde mig därför att komma upp och hämta min lilla gumma på söndagen.
När jag hämtade henne så tyckte jag inte att Ice försökte uppvakta Eddie alls, så det kändes bra att åka hem med henne.

När jag kommer hem så blir Ice fullkomligt överfallen av sonen Akilles, som i upphetsningen av att Ice är hemma igen och dessutom luktar gudomligt, "glömmer bort" att det är hans mamma. Här ska paras! Ice som redan har haft sitt skoj har inte någon lust alls att förlusta sig med sin son och ger honom en ordentlig utskällning. Det bryr han sig dock föga om! Ice får hjälp av oss att brotta sig förbi den hårt uppvaktande sexgalningen och rädda sig upp på övervåningen!

Dagen efter så bestämmer jag mig för att möta Eddie och hans matte och husse i Uppsala. Två Eddie valpar ska åka ända bort till Nya Zeeland och behöver därför gå igenom diverse undersökningar innan de får lova att sätta sig på planet. Därför har sällskapet begett sig till det stora veterinärsjukhuset i Uppsala.
Husse och jag släpper in hundarna i en rasthage i närheten. Först visar ingen av dem något som helst intresse för varandra. Men efter en stund tycker Ice att det ju kan vara trevligt att para sig lite i alla fall och börjar uppvakta Eddie. Han är med på noterna, men inte lika het på gröten som flickvännen. Han gör några tafatta försök, dock utan resultat. Vet inte om han tycker att det är störande med alla nyfikna människor som går förbi, eller om han redan tycker att jobbet är klart.

När jag är hemma igen möter jag grannen med sin hane Freddy. Jag frågar om hon skulle kunna tänka sig att terorissera Freddy lite genom att låta honom lukta på Ice och säga sin mening om huruvida han håller med Eddie om att höglöpet börjar gå över eller inte. Freddy luktar och smakar, gnäller lite grann, men blir inte särskilt överväldigad. Matte säger att om Ice verkligen skulle höglöpa skulle hon inte kunna ropa till sig Freddy så enklelt som hon kan. Detta gör mig lite lugnare och mer förvissad om att vi parat på rätt dygn.
Nu återstår bara att hålla tummarna och vänta in tecken på att hon är dräktig!

2008-04-02T10:26:00.000-07:00

En lycklig Akilles leker i snön!!

I gång med bloggandet igen....

2008-04-02T09:43:00.000-07:00

Efter uppehåll på över ett år har jag tagit mig i kragen och kommit igång med bloggandet igen.

Det har hänt en hel del. Framför allt har "valpen" Akilles vuxit upp och är på väg att bli en vuxen hane. Han är nu 17 mån och en helt underbar hund. Han är både söt och snäll, lite för ung i sinnet bara, vilket kan ställa till problem ibland när man vill att han ska uppföra sig. Ett annat problem är att han inte riktigt litar på människor. Han älskar människor han lärt känna och känner sig trygg med, men han gillar inte när folk kommer emot honom med utsträckta händer och vill gripa tag i honom. Håller man däremot händerna utmed kroppen och inte bryr sig om honom, då kommer han fram direkt och nosar och hälsar.

Tvyärr har folk väldigt svårt att hålla sina händer i styr när de har en stor kramgo nallebjörn framför sig. Hur mycket man än säger till dem att låta honom komma fram först, så böjer de sig fram och sträcker fram händerna och ger i från sig små läten. Akilles tittar på dem som om de inte är rikigt kloka och tror att de tänker ta med honom till sitt moderskepp. Då tycker han att det är bäst att hålla sig på säkert avstånd. Folk som däremot inte är så förtjusta i hundar och inte bevärdigar honom med så mycket som en blick älskar han. Hundmänniskor går också bra. Då verkar han anse, att eftersom de redan har en hund så kommer de nog inte att ta honom.

Ja, som sagt han är en hund med en stor personlighet!

Han har gått på lydnad också! Både grundkurs och fortsättningskurs har han hunnit med.

Jag tror att han gillade grundkursen bäst, då hade han inte lika stora krav på sig.

Han och syrran, Winnie, gick på samma kurs. Det var inte alltid så himla lyckat eftersom syskonkärleken mellan dem är stark och innerlig. De ville allra helst leka tafatt och "göra matte galen" leken. När de andra hundarna övade inkallning och klockrent satte sig vid sin matte/husses sida, så sprang Akilles och Winnie hellre till varandra.

Men de blev faktiskt riktigt duktiga efter ett tag, men de var kursens clowner. Ledarna kunde säga "se upp nu kommer Winnie" när det var hennes tur att göra inkallning. De sa flera gånger att de hade uppfattningen att Leonbergern var en ganska slö hund och förvånades och imponerades över deras ofattbara energi!

Ice har varit och parat sig igen och förhoppningsvis väntar hon smått! Mer om detta i nästa blogg!!

Det knallar på...

2007-01-24T15:25:00.000-08:00

Den lilla valpen, vi kallar honom Akilles, växer och växer och blir busigare och busigare.
De här veckan har han hunnit med att dra ner duken från bordet och kissa på posten...
Ja, han var tydligen missnöjd med sin försäkring för det var det kuvertet han kissade på! I och för sig får han gärna kissa på alla brev med räkningar i för att göra en markering om vad vi tycker om sådana brev!

Ja, det är nu det börjar, alla valp bus. Ju större de blir desto mer bus hittar de på tycker jag.
Fast alla valpar är inte lika jäkliga. Den första Leonbergern vi hade gjorde inga bus alls, bara några enstaka skor som blev lite tuggade på. Ice likaså, inga direkta katastrofer. Men de däremellan! Hanhunden Gemini och sedemera hans dotter Corie. De var förskräckliga som valpar. Corie, hon älskade att tugga sönder mina vaxdukar, jag vet inte hur många som gick åt! Gardinen i köket drog hon ner, med stången och allt.
Men värst av dem alla var ändå Gemini!!!
Han åt upp köksbordet, trappan, en plånbok, väggarna, skor, satte eld på en tårta och mycket mer som jag förträngt.
Plånboken var en pärs! Vi hade varit hos grannen och ätit middag och när vi kom hem möttes vi av en söndertuggad läderplånbok och diverse kort. Strött över hela golvet låg en massa sedlar. (Den var full av pengar som skulle redovisas till min mans firma efter helgen, alltså inte våra pengar!) Gudskelov gillade inte Gemini pengarna, dem hade han snällt nog låtit bli, vågar inte tänka på vad som hänt om han ätit upp dem också!
Köksbordet var ändå hans favorit tugg objekt. Det var gjort av furu och hade jättegott tuggmotstånd tyckte Gemini. Eftersom han var en stor hund, trots att han bara var en unghund, nådde han lätt upp till kortsidan av bordet som han gnagde på så fort han fick tillfälle. Jag hade faktiskt en slipmaskin tillgänglig för att slipa bort alla flisor som blev efter hans framfart. Bordet blev kortare och kortare för varje dag......
Jag minns en gång när jag hade varit hemma hos en kompis och vi bestämde och för att gå hem till mig och fika. Jag öppnade dörren och undrade stilla vad som väntade mig den här gången. Var den en omkullvällt blomkruka? En söndertuggad pryndadssak, eller helt enklet bara bordet? Jag ser träflisorna direkt när jag öppnar dörren, men det verkade också vara det enda. Bordet var mycket riktigt ordentligt sönderflisat på kortändan. Jag sopar upp flisorna på golvet och ber min kompis vänta en stund innan hon sätter sig vid bordet. Jag hämtar min slipmaskin för att slipa av bordet. Jag vill ju inte att hon ska få en massa stickor i handen!
När jag är klar ser jag att min kompis står och skrattar åt mig. Jag frågar vad det är som är så himla roligt varpå hon svarar "det är inte det faktum att din hund käkar upp köksbordet, utan att du går och hämtar en slipmaskin för att fixa till bordet och uppträder som om det är den mest naturliga sak i världen" Ja, för mig hade det absurda blivit vardag!

Ja, så har vi incidenten med den uppeldade tårtan. Det var min mans födelsedag och jag hade beställt en tårta från bageriet. Eftersom jag hade fler saker i bilen så bar jag in tårtan ställde den längst in på spisen och gick ut igen för att hämta in fler kassar. När jag kommer in i köket känner jag att det luktar bränt och ser att det ryker från kartongen där tårtan ligger i! Jag rusar fram och tar bort tårtan från spisen, men det är redan försent. Tårtan har förvandlats till en oformlig massa av smält grädde. Gemini hade i sin nyfikenhet över vad som döljde sig i kartongen hoppat upp med tassarna på spisen och på vägen ner hade han kommit åt vreden till spisen och således satt på plattan! Det var bara att åka ner och skaffa en ny tårta!
Trots alla hans bus var Gemini en underbar hund med en härlig personlighet. Hans bästa egenskap var att han älskade sin matte! Jag saknar honom fortfarande enormt.

Jag hoppas ändå att Akilles inte blir riktigt lika busig som sin farfar......

Hundpensionat Lindblom

2007-01-02T15:33:00.000-08:00

Djurpark, hundpensionat, dårhus....
ja, jag vet inte riktigt vad som bäst beskriver vårat hem numera.
Först blev det lite lugnare när alla valparna utom Will, som ska åka till Frankrike och bli fransos, åkt till sina nya hem. Men säg den lycka som vara för evigt. Bara några dagar efter att den sista valpen åkt flyttade grannens 3 små vovvar in hos oss, eftersom familjen skulle åka till Egypten för att fira jul och nyår. 2 hela veckor skulle de vara borta.
Dessa tre små liv må vara små i storleken, men det är också allt. Den minsta, Tiffin, tog genast på sig uppgiften att både uppfostra Will och vakta huset mot inkräktare. Och inkräktare är vi allihopa enligt henne. Hon talar ivrigt om när vi kommer ner för trappan från övervåningen och när vi kommer in genom ytterdörren. Men hon annonserar också när någon utomstående har fräckheten att gå förbi vårat hus för högt, eller när grannen påtar i sin trädgård. Ofta blir hon ackompanjerad av de andra två..puh.
Will är trots sina 11 veckor redan större än alla tre småhundarna och väger nästan dubbelt så mycket, men han har ändå vett nog att respektera de äldre, vilket Tiffin tycker att väldigt bra.
Som om det inte var nog med 4 vuxna hundar och en valp. 1 dag innan det nya året kom den "gula" valpen tillbaka. (märkt med ett gult band när han var liten) Det blev inte riktigt som nya husse och matte tänkt sig så han fick flytta hem igen. Så det blev till att fira nyår med 4 vuxna hundar och 2 valpar! Valparna brydde sig inte ett dugg om att det smällde, men lilla Tiffin tyckte att det var fruktansvärt jobbigt och darrade sig igenom hela tolvslaget och mer därtill.
Den gula valpen verkar vara glad att vara hemma igen och han och Will leker så det står härliga till! Den första dagen på det nya året åkte granen i backen. Dottern vaknade av ett högt brak som följdes av en olustig tystnad. Hon tassade ner och möttes av Will och mamma Ice som kom rusande emot henne från vardagsrummet. Mamma Ice bryr sig inte om att rummet är avspärrat för hundar dessa dagar, utan hade forcerat grinden för att kommma in till sin älskade fåtölj. Den "gula" valpen syntes inte till. Dottern fylldes av onda aningar, låg han möjligtvis fastkilad under granen? Hon smög fram till den liggande granen och mycket riktigt under granbarr, grenar, glitter och kulörta kulor skymtade ett litet hundhuvud fram! I sina försök att ta sig fram hade han snört in sig i mer och mer i sladdar och glitter. Men han verkade inte vare sig skämmas eller vara rädd utan blev bara lättad av att någon äntligen kom till undsättning och kunde hjälpa honom därifrån.
Men granen den var inte sig lik och åkte ut samma dag.

Men nu kommer grannarna snart tillbaka och hämtar sina hundar och Will åker till Frankrike i helgen. Jag kommer att sakna honom förskräckligt eftersom han är en helt underbar liten hund. Men det ska bli skönt att kunna röra sig fritt därhemma och kunna nå telefonen innan den slutar ringa. Nu tar det en evighet att ta sig fram då man måste och kliva över och fösa iväg en massa hundar på vägen.
Ice längtar nog också efter att få tillbaka sitt gamla liv. Att återigen kunna få ligga i fåtöljen och bara slappa och njuta av lugnet..

Snart lämnar de oss...

2006-12-05T05:01:00.000-08:00

Just nu är inte jag i symbios med mina valpar.
Jag vill pussas, de vill bitas! Valparna har numera tagit över hela köket.
De tuggar, sliter och drar var helst de kan komma åt! En vanlig syn är att man hasar sig fram mellan spisen och kylskåpet med 2 valpar i ena byxbenet och 3 i det andra.
Allt tar tid. Dottern kom och ruskade på mig när jag låg och tog en siesta i soffan efter att ha jobbat natt och bad mig att komma hjälpa henne. "Alltså jag hinner ingenting! Nu har det tagit mig en halvtimme att göra en kopp choklad! Jag kommer försent till skolan" klagade hon.
Så är det. Man börjar med maten, men efter en liten stund så känner man en odör i näsan som talar om att någon av valparna har tömt sin lilla tarm . Man lämnar det man håller på med för att ta bort det illa luktande kletet. Går tillbaka till maten igen. Oj då! Där åkte hela vattenskålen ut på golvet. Hämta trasa, torka. Går tillbaka till maten igen. Går till kylskåpet och klampar i något kallt och blött. Tar av sig strumpan, hämtar moppen eller trasan och torkar rent. Går tillbaka till maten. Hela tiden har man valparna tuggande i byxbenen eller ännu värre gnagandes på tårna. Slänger en blick på tidningspappret på golvet och ser att det består av stora pölar med något brunt i här och var. Inser att det behövs bytas omgående. Tar bort tidningspappret med ena handen och motar bort intresserade valpar med andra. Hämtar nya tidningar och lägger ut. När man är klar skriker alla valpar Jippi! och börjar omdelbart att riva, slita och dra pappret till konfetti. Väntar en stund tills alla har somnat att lägga ut nya. Kommer på att maten står på spisen. Familjen håller på att svälta ihjäl och undrar varför vi äter så sent nuförtiden.
Nåväl jobbiga ja, söta ett ännu störra JA.
De är så söta att allt är förlåtet! När man kommer ner på morgonen för att göra rent efter nattens bravader och ge ett efterlängtat morgonmål, står de där alla innanför grinden till köket ivrigt skällande och viftande på svansen och är bedårande söta.
När de sedan har ätit, busat, skitit och är lite sömniga. Då får man passa på, då kan de gå med på att pussas och kela en stund!

De bara växer och växer.....

2006-10-31T14:58:00.000-08:00

Äter, skiter och sover.....
De är vad valparna gjort mest den här första tiden. Men nu börjar de bli lite mera fart på dem! Nu när de har öppnat sina ögon och börjar ta sig upp på stapplande steg är de helt oemåtståndliga! Jag tycker förstås att de varit det hela tiden, men alla i familjen har inte hållit med. Den svårflörtade (manliga) 17-åringen i familjen, som inte har utvecklat några moderskänslor över huvudtaget har varit av en avikande mening. "ja, inte är de direkt söta. De ser mera ut som råttor" har han sagt rakt ut utan att skämmas!
"Jag är böjd att hålla med dig", säger då nästa person i familjen som också saknar moderskänslor.
Medans vi kvinnor i familjen, ( jag, dottern och flickvännen) nästan håller på att förgås av kärlek när vi tittar på de små. "oj, oj, oj guuud så söta de är, helle gosingen då" säger vi på tillgjort bebisspråk. (Tur att de är döva)

Men som sagt, nu är vi i hela familjen rörande överens om att de är bedårande söta, och helt underbara!

De börjar som smått att utveckla egna små personligheter. Vi har den lungna coola valpen (dotterns favorit) Han som gärna ligger i famnen och sover. Äter lungt av köttfärsen, slafsar inte i sig som tex den aktiva valpen, som vill vara med där det händer hela tiden, äter glupskt och tror att allt går på tid. Sedan har vi den enda tjejen i kullen, som jag trodde skulle få svårt att hävda sig bland 4 grabbar. Men oj vad jag bedrog mig. Hon pendlar mellan att vara störst och näst störst i kullen. Äter klupskt och tar för sig. Knuffar med lätthet undan brorsorna om de ligger ivägen för hennes tutte.
En riktig "bitch"men andra ord!

Nu är de här!!

2006-10-16T20:20:00.000-07:00

Nu har de äntligen kommit, valparna alltså!
Stackars Ice hade en lång och ganska jobbig förlossning, som resulterade i 5 levande valpar och 2 dödfödda. 5 hanar och 2 tikar.
På lördagen kl 14.00 hade Ice temp sjunkit, vilket är en indikation på att valpningen kommer att ske inom kort. På söndag morgon kl 09.48 kom så den första valpen. Den största valpen i kullen. Hans personlighet visade sig redan i födelseögonblicket då han tävlade om att komma ut först och trängde sig fram genom förlossningskanalen. Ice krystade för kung och fosterland och när valpen tillslut kom ut syntes fosterblåsan av den andra valpen som förlorade kapplöpningen. Då förstod vi varför det hade varit så besvärligt att få ut den första valpen. Sedan kom valp nummer två också det en hane, sedan en hane till....
Efter det tog det en stund innan det var dags för nästa och när den äntligen kom visade sig att moderkakan lossnat så att den inte fått något syre andades inte. Vi lyckades inte få liv i stackarn trots idoga försök. Även det var en hane och vi började undra om hela kullen bestod av grabbar. Men så klockan 15.02 kom den första tiken. Den näst största i valpen i kullen med sina 500 gram.
Sedan var det stopp igen.
Vi visste dock att det borde finnas åtminstonde 1 valp till i magen enligt ultraljudet. Men Ice tog det lungt och vilade och matade och tvättade sina små. Trots några små springturer ville inte valpen komma ut. Klockan gick och jag stupade i säng medans maken tog första nattvaket, eftersom jag varit uppe natten innan under Ices öppningsstadie. Kl 01,27 väcker maken mig och säger att Ice krystar kraftigt för att få ut den sista valpen. Och mycket riktigt kl. 01.32 kommer det ett litet knyte ut. Förhoppningen om att den skulle leva var inte så stora eftersom det dröjt så länge. Det brukar bero på att den är död och därför är svårare att driva fram genom förlossningskanalerna. Det var en liten tik som kom, men hon andades inte. Det gick inte att få liv i henne trots försök. Dödsorsaken var troligen att hon hade andats in fostervatten.
Kl. 04.40 blir jag väckt igen. Det hade kommit en liten pojke till och han var hur pigg som helst! Han hade legat i kö efter sin syster, men klarat av resan bättre.
Nu låg där 5 små döva och blinda knyten och diade förnöjt. Alla starka pigga och välmående.

Ice ser ut att gilla att vara mamma och tar väl hand om sina små. Den första valpen som jag sa visade sin personlighet från början är en sann överlevare! Hans motto är redan "störst, bäst och vackrast" Han har sin favorit tutte och vill gärna ligga ner skönt på sidan och äta. Han bryr sig inte om ifall hans favorit tutte skulle vara upptagen. Då bökar han sig fram och ger sig inte förrän syskonet har tappat taget och tutten är hans!

Ice blir tjockare och tjockare.....

2006-09-26T16:27:00.000-07:00

Man undrar hur många "bebisar" det finns där inne egentligen!
Ice har blivit ett ännu större matvrak! Hon vill äta hela tiden. Och pussas. Särskilt på lillebror. Han är inte så överförtjust i den plötsliga uppvaktningen. Fäktar och försöker värja sig för den blöta tungan. Jag tror att hon lånar min minsta att öva sig på och för att få utlopp för alla moderskänslor hon plötsligt känner. Han är ju minst i familjen och därmed det självklara "offret".
Som sagt hungrig är stackarn jämt. Ertappade henne nyss med att stå och lukta på fruktskålen. Man är aldrig ensam när man lagar mat. Då står hon som fastklistrad och gör sitt bästa för att hyptnotisera maten. Tigger hela tiden. Även av husse, vilket hon aldrig gjort tidigare. Vet att det brukar vara lönlöst.
Men inte ens husse kan motstå en stackars dräktig, flåsande tjockis...

Valpar!!

2006-09-20T15:35:00.000-07:00

Äntligen!
Ett ultraljud visade att det fanns lejonbebisar i Ice mage!!
6 stycken små varelser syntes på skärmen, men det kan som sagt vara fler............
De såg inte direkt ut som hundvalpar, snarare små mini dinosarier, men de har ju några veckor på sig att utvecklas till små söta hundbebisar. En låg och simmade på rygg, en kliade sig på huvudet, en slog kullebyttor och en såg man bara toppen av huvudet på. Det ska bli spännande att lära känna dem på riktigt!

Parningen då.
Ja denna gång åkte vi till Nyköping för att träffa den trevliga pojken Fazer. Han var en ståtlig herre. Både söt och maskulin på samma gång tyckte Ice som föll direkt.
På tomten fanns ett flertal hundgårdar med diverse hundar i som Ice naturligtvis måste kolla in först. Det kunde ju finnas någon som om möjligt var ännu snyggare än Fazer, eller så ville hon bara retas lite med dem, lukta men inte röra liksom.
Sedan började jakten, en fin dam måste ju leka lite "hard to get" och låta pojken springa lite.
Men en parning blev det relativt snabbt, både första och andra gången. Sedan fick turturduvorna vila en dag innan vi kom på det tredje och sista besöket. Då fick Ice plötsligt fnatt och bestämde sig för att lura med Fazer på en längre tur in i skogen. Genom stock och sten och snår fick stackarn springa innan Ice tog det slutliga språnget över diket ut på ängen igen. Bara det att hon glömde bort att det var ett dike, med följden att marken försvann under hennes fötter och hon gjorde en pinsam entré. Ni vet Anja Perssons "säl" som hon brukar göra när hon vinner en tävling. En sådan gjorde Ice över ängen. Hon for fram som en projektil genom gräset. Snacka om att göra bort sig inför fästmannen! Men Fazer verkade inte bry sig nämnvart, inte tillräckligt för att ställa in daten i alla fall, så det blev en parning även denna gång.

Så har man gått på en dunderblåsning!

2006-05-14T15:24:00.000-07:00

Jaha, det var det det!

När Ice "gått över tiden" med 3 dagar och inga valar var på gång insåg jag att det var dags att gå till vetrinären och kolla upp det hela.....
Vetrinären tyckte det var bäst att vi gjorde ett ultaljud på Ice. Naturligtvis var hissen till underskötningsbordet trasigt så vi hade inget annat val än att lyfta upp den tjocka Ice. Men med samlade krafter så lyckades vi baxa upp den något skärrade hunden på bordet.
Vetrinären svepte med "micen" över buken på Ice och säger efter en liten stund. "Det ser tomt ut härinne!" VAAA!! utbrister jag! och stirrar förtvivlat på skärmen som visar en väldigt ödebelagd buk, inte ett liv så långt ögat når. Inga små sprattlande hundvalpar, bara en ganska full urinblåsa och en och annan lever och njure svepte förbi på skärmen. Sakta sjunker det in...Ice har varit alldeles förskräkligt skendräktig! Eller så har hon aborterat fostren i ett tidigt stadium.
Jahaa, det var vara att bita i det sura äpplet och åka hem och ringa till alla förväntansfulla valpköpare som stod på kö för att få hem en lite lejonvalp till sommaren.
Men besvikelsen var nog störst för mig.......därhemma stod valplådan färdig och allt annat som var förberett in i minsta detalj.
Det är bara och åka hem och ta nya tag sa vertrinären hurtigt!
Ja, hon ska ju löpa igen i slutet av juli, så det blir väl ett nytt försök då.........

I väntans tider...........

2006-03-28T14:08:00.000-08:00

Ja, nu är parningen avklarad sedan några veckor tillbaka och nu är det bara att vänta och se om det blir några valpar.

Det första tecknet har redan visat sig. Den stackars flickan har lidit av illamående! Ice som vanligtvis är en mycket matglad liten dam ville inte äta sin frukost på ett par dagar och har kräkits på golvet. Men i dag stod hon återigen och väntade otåligt på middagen så jag tror att illamåendet är på tillbakagång..

Parningen då. Jo den gick bra. Vi begav oss ner till Värnamo för att besöka den allra finaste hanen vi kunde hitta. Bara det bästa är gott nog till Ice. Det blev kärlek vid första ögonkastet och de söta paret skuttade ut i snöyran för att hitta en lämplig plats att para sig på. Dock blev det lite misslyckat den första gången så vi fick åka därifrån med bara en "halv" parning första dagen. Dottern och jag sov över hos en tidigare valpköpare som äger 3! stycken leonberger hanar. Dessa äldre herrar (12, 11 och 9 år gamla!!) blev mycket glada över Ice besök och kastade sig över henne så fort hon hoppade ut ur bilen. Ice betedde sig inte alls så som det anstår en dam! Hon visade villigt upp sig trots att alla tre herrar är släkt med henne varav en är hennes pappa! Jag drog och slet för att hon skulle skynda sig in på säker mark bort från den dräglande massan, men Ice var inte det minsta samarbetsvillig! Det slutade med att jag draperade mig själv över hennes bak och ropade på assistans.
Dag två begav vi oss återigen till den tilltänkta fadern. Han blev glad att se Ice, men inte så mycket mer än så. Han luktade, smakade och bedömde.....tyckte inte att det var riktigt moget än och ville hellre vänta än att göra ytterliggare ett misslyckat försök, så vi fick åka därifrån utan någon parning alls denna gång.
Men så hände det något den tredje dagen. Ice ylade och hade sig. Hon ville absolut ut och träffa den dräglande massan som väntade på henne utanför dörren. Men det tyckte inte matte var någon bra ide. Vi packade ihop oss och åkte ut till Ice fästman istället . Denna gång var de lika heta på gröten bägge två. De tittade varandra djupt i ögonen och gnällde förväntansfullt. Så fort vi släppte ut dem så for de iväg. Ice var inte ens intresserad av katterna som satt precis utanför dörren. Det tog inte många minuter förrän de "hängde ihop". Men för att vara på den säkra sidan gjorde vi ytterligare en parning dagen efter. Men jag hörde varken Ice eller hanen klaga över detta.
Frågan är bara om Ice vet vad hon gett sig in på.......................

Hundvakt....igen

2006-03-02T15:44:00.000-08:00

Så var man hundvakt igen. Denna gång åt min grannes tre små vilddjur. I en vecka ska de bo hos oss, två pojkar och en flicka. Pojkarna är en blandning mellan pudel och kinesisk powder puff och flickan en blandning mellan två tibetanska hundar vars stavning jag inte vet om jag ska försöka mig på ( det låter i alla fall så här, las apsho och shit sue)
Den lilla sötnosen Tiffin var till att börja med livrädd för Ice, kanske inte så konstigt med tanke på den enorma storleksskillnaden. Tiffin är ungeför lika stor som Ice huvud (liten överdrift)
Hon beslöt sig för att anfall är bästa försvar och attackerade Ice så fort hon stack fram huvudet för att hälsa. De två pojkarna Tintin och Chicko känner Ice sedan gammalt och tog det hela med ro.
Men efter ett par dagar så blev även Tiffin och Ice vänner och lekte så gott det gick med varann. Ice är ju medveten om sin storlek och lekte mestandels liggande med Tiffin. Vid ett tillfälle drabbades Tiffin av en extra stor leklust och for omkring i rummet som en galen dammtrasa, detta irriterade dock storebröderna som brottade ner Tiffin och tuggade lite ilsket på henne. 2 mot 1 tänkte Ice och ville genast hjälpa sin nyfunna vän, men lillmatte höll i henne i tron om att hon skulle göra det hela värre. Ice tvingas se på när hennes tjejkompis hamnar i underläge och blir tillslut så frustrerad att hon lägger av ett högt skall. Detta skall var naturligtvis betydligt högre än vad de små pojkarna var vana vid så de flög upp och iväg från Tiffin i ren skräck! Och Tiffin kunde fortsätta sin springrunda runt vardagsrummet mycket belåten över att ha en sådan stor kompis som beskyddare.
Även om de två killarna storleksmässigt inte är större än två gossedjur tror dom att de är ett par Rottisar när man är ute och går och möter andra hundar. De skäller och drar och bär sig åt. Första gången det hände försökte jag att använda mina hundpsykologiska kunskaper och försöka få bort detta beteende, men det var dömt att misslyckas. Tintin förblev blind av raseri över att en annan hund hade mage att passera just där han gick.
Detta ledde till att jag när jag och min dotter var ute med alla fyra, hon hållandes i tjejerna och jag i killarna. såg en hundägare på avstånd, snabbt vände på klacken och gick åt andra hållet och lämnade dottern ensam åt sitt öde.
Mamma! hörde jag henne ropa efter mig. Det här går inte. De snurrar in sig i varandra och trampar snart ner varann. Hmm.. säkert tänkte jag och undrade hur Tiffin med sina små, små ben skulle kunna trampa ner Ice. Men jag stannar och vänder mig om för att se hur dottern har det. Hon står mycket riktigt invirad i en massa koppel och varken hon eller hundarna kan röra sig en millimeter. Valet var svårt, vänta och se hur hon skulle lyckas lösa situationen, eller gå tillbaka och riskera ett raserianfall från Tintin och Chicko. Jag tog några små steg tillbaka för att visa mitt stöd och dottern lyckas att vrida sig ur situationen. När dotterna kommer fram till mig utbrister hon:
"Mamma, hur tror du att det där såg ut från deras synvinkel. Mamman sticker iväg med två dvärghundar och lämnar sin dotter kvar med en jättehund!"
"Men, försvarar jag mig, Ice skäller ju inte på andra hundar och jag vet ju att du utan problem klarar att hålla i henne. Dessa är ju värre, säger jag och pekar menande på mina "Rottisar".
"Ja, men de vet ju inte de. De såg nog ganska dumt ut!"
Och jag tror att hon har rätt!

Inget är som väntans tider....

2006-02-19T15:31:00.000-08:00

....Nä, inget löp än!
Jag väntar och väntar på att det ska komma igång. Ice springer så fort hon ser att jag har en bit hushållspapper i handen. Hon vet att jag ska titta efter, där jag enligt henne inte har något att göra, om det är något litet blod på gång!
Fy! vilket sätt att behandla en dam! tycker hon. Men jag är ju tvungen, annars kan jag ju missa en dag och då kan det lätt bli helt fel när jag ska para.
Men, men, som sagt inget är som väntans tider. Fast små tecken på att det är på gång finns ju. Till exempel att hon har blivit smått karltokig! Samma visa varje gång innan och under löp. Gnäller och vill fram till varje karl hon ser. Dottern vill snart inte gå ut med henne längre då hon skäms över hennes beteende.
"Jag som annars brukar kunna passera andra hundar utan några problem! Nu har jag själv en hund som drar och låter" klagar hon.

Nu närmar det sig....

2006-02-09T14:49:00.000-08:00

Så var det sista gjort. Nämligen ögonlysningen! Den var ok så nu är det bara att invänta löpet. Om ett par månader kan jag ha huset fullt av en massa urgulliga leonberger valpar!!

Ögonlysningen ja. Det var en upplevelse tyckte Ice. Först väntade vågen i väntrummet och som den sanna dam hon är så tvärvägrade hon att gå upp på den. Jag fick boksavligen putta henne upp på den (måste sett rätt så roligt ut, hon är ju ingen liten hund direkt) Den visade tyvärr fortfarande för mycket, 46 kilo, något kilo till ska hon ner.
Väl inne i undersökningsrummet sa vetrinären att vi skulle lyfta upp henne på undersökningsbordet. Jag tittade på honom med bestört min och utbrast "skämtar du med mig!" Då jag mycket väl mindes vågens siffror. "Nej, sa han, det ska inte vara något problem. Om du lyfter där bak tar jag där fram"
Ok, jag är inte den som är den, så jag gav det hela ett försök. Vetrinären lyfte där fram och mycket riktigt hamnade framdelen på bordet. Men jag som samtidigt försökte baxa upp bakdelen på bordet lyckades inte riktigt lika bra. På något sätt lyckades hon ta spjärn med benen på bordet och hamnade med bakdelen hängandes i luften. Jag fick fram ett pip om att jag behövde lite assistans och med vetrinärens hjälp lyckades vi få upp den något motsträviga rumpan på bordet också.
Ice stod darrandes på bordet och inväntade sitt öde. Hon anade det värsta, att det förmodligen skulle göra ont, eller åtminstonde vara lika obehagligt som att klippa klorna!
Vetrinären tog fram sina konstiga redskap och sin skarpa lampa och lös den stackars hunden rätt i ögonen.
Mitt i vetrinären prat om vackra rengbågsfärger och fina blodådror så började Ice sakta backa i ett försök att komma undan denna mystiska gubbe. Jag greps ett ögonblick av panik eftersom det är ganska långt till marken då de har höjt upp bordet i midjehöjd. Men med ett snabbt tryck på hundens bak så sätter hon sig ner istället och vetrinären kan avsluta sin undersökning.
Ice ögon var jättefina sa han och det fanns inga tecken på några sjukdomar.
Att lyfta ner Ice från bordet gick betydligt lättare, då var hon minsann samarbetsvillig. Det var en mycket lättad hund som skuttade ut till bilen. Det hade ju faktiskt inte gjort ett dugg ont!

Ice snart naken??

2006-01-13T15:50:00.000-08:00

Ice ser ut som en bättre begagnad ryamatta för tillfället!
Hon fäller så det står härliga till. Inte blir det bättre av att den lilla (snart inte så liten längre) golden killen hjälper till att slita av pälsen. Ice och han har en (o)vana att hela tiden ligga och tugga på varandra. En himla kul lek tydligen! Nog så störande om jag får säga vad jag tycker!
Särskilt när man jobbat natt och försöker få sova en stund på dagen...
Grrrr, mrrrrr, grrrr.....dunk, bang, dong... hör man från nedervåningen när man försöker sova.
En obetalbar syn nådde mig häromdagen när jag inte stod ut längre utan rusade ut ur sovrummet och ner för trappan gormandes "nu får det banne mig vara nog!"
Hundarna frös omedelbart till is, Ice liggande på rygg med sprattlade ben, golden killen liggandes gränsle över henne. Båda tittade förskräckta upp på glädjedödaren (mig) i trappan.
De såg verkligen för lustiga ut!
Nåja, det finns ju gränser för vad man tolererar. Leka kan man faktiskt göra utomhus!
Ice har förövrigt en väldigt dålig ovana när hon leker med kompisar ute på tomten.
Hundarna kan gå omkring lungt och sansat ute, men så fort jag ropar in golden killen så blir det fart på Ice, då ska hon minsann leka och prejar honom så fort han närmar sig dörren för att han inte ska kunna gå in. Han gör försök på försök, då han faktiskt vill vara lydig. Men blir bortprejad varje gång. Då ryar jag i åt Ice för att hon ska flytta på sig och låta honom komma in, men inte biter det på henne inte. Hon gjorde samma sak på sin gamla faster, som inte ens gillade och leka! Jag tror att hon bara vill jäklas med mig helt enkelt! Det slutar med att jag måste gå ut och se riktigt arg ut. Då ger hon sig.

Nyår och smällare..

2006-01-02T15:03:00.000-08:00

.. ett jävla skitpåhitt tycker Ice!
Det är inte så att hon är så rädd att hon skakar som hennes gamla faster var, men trevligt tycker hon inte att det är.
Ice kissade inte på säkert 12 timmar!!! På nyårsaftonens början gick det bra att följa med ut, men hon kunde inte slappna av eftersom huvudet gick som en propeller på henne. Hon ville se varifrån smällarna kom! Och det var inte det enklaste, eftersom det smällde nästan hela tiden. Sedan var hon orolig för att det där glittriga i skyn skulle ramla ner i huvudet på henne! Så tillslut beslöt hon att det var bäst att inte gå ut överhuvud taget!
Matte (jag) oroade sig för mattorna och försökte i det längsta, kl 01, 02, 02.30 men nej Ice var obeveklig, skulle minsann inte gå ut i den där krigszonen!!
Då man inte kom isäng förrän framåt småtimmarna blev det förstås en lång sovmorgon och oroligt smög jag mig ner framåt förmiddagen beredd på att få tvätta hallmattan, men den var faktiskt torr. Ice stod däremot och väntade med benen i kors, mycket ivrig att få komma ut......jag riktigt hörde sucken när hon satte sig och kissade länge, länge...

Operation bantning

2005-12-18T15:38:00.000-08:00

Vem kan motstå ett par bruna bedjande hundögon???
Det här med bantning var inte det lättaste!! Inte ens när det gäller hunden!
Inga rester var det ju......men Ice fattar inte varför matte har blivit så himla elak och slänger maten i papperskorgen istället för att skrapa ner den i hennes skål! Hon tittar förvånat på mig och jag kan tala om att det svider i hjärtat!!
Så mycket att det inte funkar varje gång ...lite i papperskrogen och lite i matskålen brukar det bli!
Hoppas att hon går ner ändå, det tar kanske bara lite längre tid. Och till jul ska även hon få festa!
Det ska vá gott och leva, annars kan det kvitta!

För mig är hon i alla fall världens finaste hund! Och goaste!!

Ice fet!!

2005-12-16T15:33:00.000-08:00

Jaha, så har man fått domarbevis på att Ice är för tjock! Hennes bantning var med andra ord välbehövlig....hon fattade vad matte inte gjorde, så nu går hon på diet. Ca 3 kilo ska bort.

Så fort Ices uppfödare kom in genom dörren utbrast hon.
"Men Susanne! Hon har ju blivit tjock!!!"
Vad var det jag sa, sade min man triumferande bakom min rygg. Det har jag tyckt hela tiden!
Nehe, sa jag.Har hon??
"Ja, minst 3 kilo förmycket. Hon väger nog närmare 50 kilo skulle jag tro, sa uppfödaren och klämde tag i den stakars hundens mage.
"Nä, det finns ingen möjlighet, hon vägde bara 41 kilo i juni, svarade jag"
"Ja, det var då det! svarade uppfödraren"

förklaringen till Ice övervikt den senaste tiden är förmodligen att hon förr delade eventuella matrester med sin faster som tyvärr gick bort i juni. Nu får hon alla godsaker själv och det har naturligtvis satt sina spår.

Nåja, eftersom man hade anmält sig till utställningen och betalat var det väl lika bra att ställa ut ändå resonerade jag. Så vi anlände till utställningen Ice och jag, båda två välmående och smula överviktiga.
Men bra gick det ju inte!
Överst på krititlappen stod de hårda med tyvärr sanna orden.
"En tung tik i dålig kondition" Tur att inte Ice kan läsa, då hade hon nog blivit ledsen!
Fast om man bytte ut tik mot kvinna kunde lika gärna ha varit mig de talade om!
Så nu har vi ändrat våra vanor båda två! Ice har fått sluta att äta rester och jag har skaffat mig ett halvårs kort på gymmet.

Matvägran??

2005-12-04T23:32:00.000-08:00

Jaha, så har det hänt! Ice vägrar att äta! Hon tittar på maten och sedan på mig och så går hon därifrån. Dottern föreslog att vi skulle blöta upp maten som när hon var liten eftersom hon beter sig som en valp igen. Hoppar runt och vill leka, går omkring med sina leksaker i munnen osv. Jag var lite tveksam eftersom hennes beteende beror på att hon tror att hon blivit mamma och inte en bebis. Men vaför inte, allt är ju värt att prova, så jag blötte upp maten fast hon inte velat ha det så på myket länge.
Döm om min förvåning när hon glufsade i sig all mat!
En liten teori kanske kan vara att den lilla golden killen äter sin mat uppblött och att Ice tyckte att det såg smaskigt ut och själv ville ha det så....
Ja, jag vet inte. Är bara glad att hon äter. Hon ska ju ställas ut i helgen, då vill jag ju att hon ska se snygg ut!
Hmmm......Kan det vara så? Att Ice också vill se snygg ut till helgen och bantar?!?!

Skendräktig forts....

2005-11-26T15:37:00.000-08:00

När mobilen ringer 5 på morgonen när man sitter på jobbet och displayen talar om att samtalet kommer hemifrån, blir man lätt svettig!
Jag svarar med darrande stämma och förbereder mig på det värsta, står huset i brand, har det varit inbrott eller har någon fått åka akut in till sjukhuset!!
Det är dottern som ringer för att tala om att hon tagit upp Ice till sitt rum på övervåningen för att hon gnällde så förtvivlat.
"Jag vaknade av att hon gnällde och gick ner för att se vad det var. I fall vi liksom i går råkat stänga in hennes "valp" i vardagsrummet, vilket vi också hade gjort. Jag gav henne den och gick upp och la mig igen. Men hon fortsatte att gnälla, då gick jag ner igen och släppte ut henne ifall hon var nödig, men hon bara tittade på mig och ville in igen. Jag gick och la mig igen, men hon forstatte att gnälla och då tog jag upp henne i mitt rum! När jag klappar henne slutar hon att gnälla, informerar dottern!"
Snälla nån! tänkte jag, snacka om bortskämd hund, samtidigt som en liten oro gnagde i mig. Tänk om hon är sjuk på något sätt.
När jag kom hem så öppnade jag dörren försiktigt in till dotterns rum. Ice tittar lite sömnigt och lite nonchalant upp på mig från golvet där hon ligger bekvämt på dotterns täcke!! Hon såg ut att må som en prinsessa!
Resten av dagen så gnällde Ice så fort dottern gick utom synhåll. En nybliven "mamma" vill tydligen att man ska pjoska och tycka lite synd om henne....
Jag kan inte låta bli att undra hur det ska bli när hon blir mamma på riktigt!!
Kommer vi få en lung stund?!?!
Kommer hon att kräva att vi ska mata henne och köpa duntäcke och kudde till henne?

Skendräktig??

2005-11-23T10:40:00.000-08:00

Jag tror att den lilla stumpan Ice kan vara just en liten aning skendräktig! Hon går omkring och piper av absolut ingen anledning. Hon knölar ihop hallmattan och hundfilten till en stor hög. Helt plötsligt är leksakerna högintressanta igen och ligger utspridda i hela hallen. Favoriten är en liten orange rund figur med en liten svans. Jag kan inte se likheten med en leonberger valp, men, men...
Det stora problemet är att vi inte är ense just nu om hur hallmattan ska ligga. Jag rättar till den och hon knölar ihop den.
Tanken är att vi ska para henne i februari och det kanske är bra att hon övar sig lite på hur det är att vara mamma!
I morgon kommer den lilla golden killen.....perfekt tänker Ice, då behöver jag inte bära omkring på plastleksaker längre, när det kommer äkta vara..
Stackars golden killen!

Helg!

2005-11-18T10:52:00.000-08:00

Så åkte den lilla golden killen hem för den här veckan!
Han har hunnit med en hel del under de två dagar han varit här....
Bland annat har han sett till att mattan i hallen äntligen fick den där tvätten som den så väl behövde. Han såg till att jag inte kunde skjuta upp det längre om man säger så! Han har också hjälpt till att gräva nya gropar i trädgården......nu hade jag kanske inte tänkt anlägga rabatten precis där han ansåg att den skulle vara, men vad säger man när han så gärna vill hjälpa till.
Dottern har fått nya vantar! Också det golden killens förtjänst!

Men att han hjälper till att ta hand om tvätten uppskattas inte av familjen, eftersom han har förvana att inte tala om var han lägger den!
Det blir ett himla letande efter trosor och strumpor!

En lugn skön hunddag

2005-11-15T05:00:00.000-08:00

Ice ligger och slöar i fåtöljen..som hon egentligen inte får ligga i...ute faller de första snöflingorna.
Ja, när hon inte har något hundbesök så går det inte i många knop här hemma. Dags för promenad tycker jag och ropar på henne från hallen. Jag hör en djuup suck, sedan masar hon sig ner från fåtöljen sträcker på sig lite tigerliknande och slutligen när ögonen har blivit lite piggare ser hon att jag står färdig att gå ut. Då minsann piggnar hon till och verkar tycka att det ska bli riktigt skönt att komma ut en stund. Ute är det lite kyligt och blåsigt, ett riktigt hundväder om man så får säga....
Ice kollar läget längs dikeskanterna, om det har kommit några nya hundar till området, någon snygg hane kanske......eller om det är några tikar som börjat löpa, bäst att hålla koll på konkurrenterna!
När vi väl kommer hem igen skakar hon på sig och går in i vardagsrummet, hoppar upp och lägger sig tillrätta i fåtöljen igen. Det dröjer inte länge tills man återigen hör långa djupa andetag från henne......

Mentalbeskrivning

2005-11-13T12:02:00.000-08:00

Så var den gjord! Mentalbeskrivningen! Om jag får säga det själv så genomförde hon den som en riktig Leonberger.
Det började med att Ice skulle kampa och leka med en av funktionärerna. Nej, varför det tyckte hon. Det är mycket roligare att bara springa omkring och kolla omgivningen. Så någon lek blev det inte.
Sedan skulle hon jaga efter ett föremål som slingrade sig fram på stigen. Ice tittade intresserat på saken som for iväg och när den stannat skulle jag släppa henne. Då for hon iväg.....nja, småsprang kanske är närmare sanningen. När hon kom fram och såg att det bara var en tygbit, sprang hon genast tillbak till matte. När vi skulle göra om momentet sa mentalbeskrivaren att jag skulle ta ett steg framåt samtidigt som jag släppte henne för att det skulle bli lite mera fart på henne, och det blev det.....inte! Ice såg ingen som helst anledning att springa fram till föremålet en gång till när hon redan kollat en gång och sett att det inte var något intressant.
I nästa moment var det en utklädd kvinna som betedde sig konstigt och hoppade över en stig framför oss, för att slutligen gömma sig bakom ett skynke. Ice sprang, eller lunkade, fram till skynket för att kolla vad det var som gömde sig där. När hon såg att det "bara" var en människa lunkade hon vidare, men kom snällt tillbaka när funktionären kallade.
"Rasselprovet" klarade hon galant, hoppade till lite men gick sedan direkt fram och kollade vad som lät. Den uppflygande overallen fick henne också att hoppa till lite, men när matte ställde sig framför den, så kom även Ice fram och kollade vad det var för något. Näst sista momentet var "spökena" De uppenbarade sig en bit framför Ice och kom sakta emot henne från var sida. Ice stod blickstilla och tittade från den ena till den andra, när de stannat och vänt sig om skulle hon gå fram och hälsa. Det gjorde hon också när matte började prata med "spökena" Lustiga människor i den här skogen, verkade Ice tänka.
Slutligen var det dags för skotten. Ja, och skotträdd är hon inte. Stannar till och kollar mot den riktning skotten kom från, men ingen rädsla. Mellan skottmomenten var det meningen att hon skulle leka. Men det hade hon ingen lust med, för vissa behov började göra sig till känna.
Sedan var det slut och mentalbeskrivaren konstaterade att Ice var en cool tjej och undrade om hon överhuvudtaget kunde bli arg!
Tja, ibland....men inte är det ofta!

Hundvakt del 5

2005-11-12T06:25:00.000-08:00

Dottern skulle för förtsta gången ge sig ut på en pendeltågstur med Ice och den yngre lejontiken. Jag kan redan nu avslöja att det inte gick så himla bra!

Ut ur bussen och tråckla sig igenom alla människor var inga problem för Ice. Inte heller att ta sig genom spärren. Sin storlek till trots, snirklade hon sig igenom "snurrgrejen" utan några som helst problem. Flickorna gick ut på perrongen och inväntade tåget tillsammans med sina lejonflickor. Tåget rullar in på perrongen och dottern gör sig beredd att stiga på först i kön. Ett steg in i tåget, ett till, sedan tog det tvärstopp! Dottern flyger med ett ryck tillbaka och vänder sig om och ser Ice som med en stirrande blick som säger "Jag tänker inte följa med". En något generad matte försöker lirka lite med hunden och försöker locka henne ombord utan framgång. Folket som står efter henne i kön väntar otåligt på att få stiga ombord. Dotterna ser inget annat val än att stiga åt sidan och låta dem kliva på först. Tjejerna kommer överens om att låte den yngre tiken gå på först för att visa att detta inte är något farligt. Hon struttar glatt ombord och vänder sig om för att vänta på Ice. Dotterna gör ett nytt försök, men Ice sätter tassarna i backen och vägrar att flytta sig en tum! Nu börjar dottern att känna sig lätt pressad och tåget ska snart gå. När högtalarna ljuder att dörrarna ska stängas, står kompisen inne i tåget och dottern fortfarande kvar utanför med en obeveklig Ice. I sista sekund får kompisen istället slänga sig av tåget. Ice går vinnande ur denna rond och tågresan får vänta till en annan gång!

I morgon MH-test.

Hundvakt del 4

2005-11-11T04:55:00.000-08:00

Vem har sagt att det är lätt att utfodra tre hundar, varav en är ett utomordentligt matvrak, en ett lite mindre matvrak och en är i det närmaste anorektisk!
Skålarna är strategiskt utplacerade i köket för att alla ska ha sin plats att njuta av maten. Ice njuter av maten i högst några minuter, sedan går hon på jakt för att se om de andra är villiga att dela med sig av sina godsaker.
Den lilla golden killen vill inte det. Den unga lejontiken kan mycket väl tänka sig att få lite hjälp att avsluta måltiden. Min uppgift är att se till att så inte sker.
Eftersom golden killen också gärna kan tänka sig lite mer mat, är lejontikens skål högst intressant även för honom, detta stressar naturligtvis flickan att äta ännu mindre och gärna backar därifrån!
Jag sitter alltså vid köksbordet och försöker njuta av dagens första kopp kaffe samtidigt som jag ropar nej, nej, nej, när jag i ögonvrån ser matvraken närma sig lejontikens skål.
Ice stryker runt lite grann och nosar närmare och närmare den yngre tikens skål, golden killen kan inte bestämma sig om han ska äta sin mat, eller om möjligtvis lejonets mat är godare.....
Då tycker jag mig se Ice stå och glufsa i sig lejontikens mat. Nää, nu får det väl ändå vara nog tänker jag och ryar i ordentligt att hon ska gå därifrån. Tilläggas ska till mitt försvar att leonberger tikar kan se förvillande lika ut bakifrån. Hunden vid skålen reagerar omedelbart på mitt utfall och tittar förskräkt upp och backar sakta bort från skålen. Då ser jag att det hundansikte som tittar på mig med chockad min inte tillhör Ice, utan den yngre lejontiken!
Behöver jag tillägga att hon beslöt sig för att inte återvända till skålen igen. Den frukosten var över!

I morgon: att åka tåg med 2 Leonberger!

Hundvakt del 3 (Tillökning)

2005-11-10T02:28:00.000-08:00

I dag fick vi ytterligare en tillökning i hundfamiljen, genom en liten busig Golden kille på dryga 4 månader.
Fullt ös från början. In genom dörren, mattan ihopkrullad i ena hörnan och bromspår in i vardagsrummet. Så höll det på, golden killen först, det yngsta lejonet efter och slutligen lite på efterkälken Ice, som lite desperat insåg att hon måste göra något för att inte helt tappa kontrollen över flocken.
Men då kände matte att hon måste träda in och ta tag i situationen för att överhuvudtaget ha några inventarier kvar i ursprungligt skick.
Beredd, med bena lite isär (för att hålla balansen) och armarna utsträckta fångades den lilla ynglingen in och därmed stoppades jakten i alla fall för en stund.
Hundarna övergick till ett ömsesidigt tuggande på varann varvat med lite grymtande istället.
Den lilla krabaten ska dock bara stanna över dagen, medan husse är och jobbar. 2 dagar i veckan kommer han vänder upp och ner på familjen och när han åker så känns det precis som lugnet efter stormen.
Fast söt är han......jätte söt!
....Så ska jag vara ärlig blir jag glad varje gång han kommer infarandes genom dörren!

Corie och Ice

2005-11-09T02:23:00.000-08:00

Corie

2005-11-09T02:21:00.000-08:00

Ice

2005-11-09T02:19:00.000-08:00

Hundvakt del 2 (pissig morgon)

2005-11-08T23:27:00.000-08:00

Usch och fy!
Vaknade i morse av en misstänkt odör! Smyger ner för trappan och möts av två stora bruna illaluktande högar och några ännu stora blöta fläckar!
Men jag tror inte att jag kan beskylla den inhysta gästen för detta.
Det unga lejonet saknar sin familj och äter dåligt och Ice som har en glupande aptit inte bara på livet hjälper gärna till så att skålen blir tom ändå!
Hon har således ätit för två stora Leonberger och resultatet av detta frosseri kan man nu skåda på mitt hallgolv.
Nåväl, det är bara att hämta hink och spade och börja skyffla.......ja, ja i alla fall papper, trasa och skurhink.
Sedan återstår bara att springa runt några varv i huset med doftsprayen så att hemmet luktar tallbarr istället för hundxxit när övriga familjen vaknar!

Hundvakt

2005-11-08T14:13:00.000-08:00

Jaha, så var man hundvakt i en vecka. Men det ska nog gå bra. Min Leonberger Ice får lite sällskap och den lite yngre lejontiken kanske får lite hyfs ;-)

Dottern tog ut bägge hundarna på en promenad som brutalt slutade under en häck!!
Den unga yrhättan fick syn på något intressant, tror det var en katt, och beslöt att följa efter för att undersöka detta vidare med min dotter (14 år och mycket hundvan, dock tydligen inte så stark) hängandes efter.
Färden fick ett abrupt slut under en häck!
Ett par skitiga byxor och några blåmärken senare kom hon hem igen och upplyste mig om att den inhysta hunden minsann inte är lika hänsynsfull som våran hund och hädanefter kräver hon assistans när det är dags för promenad.